Abu Bakr As-Siddiq (Abubakar, Abi Bakr, Abu Bakar) regerade som den förste muslimske kalifen (632 - 634).
Abu Bakr föddes i Mecka, en ghuraishier av Banu Taim-klanen. Enligt tidiga muslimska historiker var han en handelsman och högt ansett domare, drömtydare och en lärd man i Meckas traditioner. Han var en av de sista personerna som någon skulle förvänta konvertera sig till tron som predikerades av hans klansmedlem, Mohammed. Dock var han en av de första som konverterade till Islam och var nyckelperson i konverteringen av många ghuraishier och Mecka-bor.
Han kallades ursprungligen för Abdul Kaba (tjänare till guds hus) men antog namnet Abdullah, "Allahs (Guds) tjänare", vid sin konvertering. Men han kallas vanligtvis för Abu Bakr (från arabiskans bakr för "ung kamel") på grund av hans intresse för uppfödning av kameler. Muslimerna hedrar honom också som Al-Siddiq (den sannfärdige).
Han var en av Mohammeds trognaste följare. När Mohammed flydde från Mecka i 622 års hijra, Abu Bakr var den ende som följde med honom. Abu Bakr sammankopplades också till Mohammed genom äktenskap: Abu Bakrs dotter Aisha gifte sig med Mohammed strax efter migrationen till Medina.
Under profetens sista sjukdom, Mohammed utnämnde Abu Bakr till böneledare i sin frånvaro. Många tolkade denna gest som en indikation på att Abu Bakr skulle efterträda Mohammed. Vid Mohammeds död (8 juni 632), valdes Abu Bakr till den förste kalif, på folkets bifall vilka hade samlats under mötet vid Saqifah.
Shiit-sekten inom Islam motsätter sig detta val. Enligt dem hade Mohammed, innan sin död, offentligt utnämnt sin svärson, Ali ibn Abi Talib, till efterträdare i enlighet med guds befallning, och att denna nominering ägde rum i Ghadir Khum när Mohammed och en konvoj av muslimer hade slutat sin hajj (pilgrimsfärden).
Muslimska lärda av Sunni-sekten påstår att det är högst ossanolikt att väljarna av den förste kalifen skulle åsidosätta ett sådant offentligt uttalande, om det nu verkligen hade ägt rum. Vidare pekade de på prfetens befallning på de troende om att göra upp sina meningsskillnader genom shura, konsultering, och därmed etablera kalifens valbara ämbete för de fyra första innehavarna av denna post. Shiit-anhängarna påstår dock att kalifatens ämbete ordinerades av gud att stanna i profetens blodlinje och därmed är inget val av denne valid.
Kontroversen är skälet till den första schismen inom Islam, den mellan sunniter och shiiter. Verligheten är dock det att Ali, även om han kandiderade sig till de tre första valen, bestred aldrig Abu Bakrs styre, eller styret hos de två påföljande kaliferna efter Abu Bakr utan tjänstgjorde under dem och valdes själv till kalif år 656. Dessa fakta anses av historiker vara skälen till de första fyra "rättledda" kaliferna respekteras av de olika lägren. Sunnit-shiit schismen resulterade dock inte i något öppen krigsföring förrän mycket senare.
Problemen hopade sig strax efter valet av Abu Bakr och hotade enigheten och stabiliteten i den nya staten. Olika arabiska stammar av Hejaz och Nejd gjorde uppror mot kalifen och det nya systemet. Vissa vägrade betala zakaten, d.v.s. almossaskatten. Vissa opponerade rakt ut och återgick till den pre-silamiska religionen och traditionerna, stämplade av muslimer som avguderi och förbjuden av Islams lagar. Stammarna påstod att de hande underkastats sig Mohammeds styre och med hans död var de återigen fria. Abu Bakr insisterade att de hade inte bara underkastat sig en ledare utan anslutit sig till den muslimska religiösa samfälligheten, för vilken han nu var den nye ledare. Apostasi är bestraffbar med döden i Islam och Abu Bakr deklarerade krig mot rebellerna. Detta var början på Ridda-krigen, arabiska för apostasi-krigen. Det hårdaste kriget var mot Habib al-Hanefi, som påstod sig vara Mohammeds rättsmäktiga efterträdare. Den muslimske generalen Khalid bin Walid lyckades slutligen besegra al-Hanefi i slaget vid Akraba. Abu Bakrs handling i kuvandet av dessa revolter kulminerade i sammanhållningen av den nyfödda islamiska staten och skapandet av grunden för det/de kommande imperiet/imperierna.
Efter kvävandet av interna uppror och erövringen av hela Arabien, Abu Bakr riktade sina generaler mot utländska erövringar. Khalid bin Walid erövrade Irak och Persien i en enda kampanj, och förde framgångsrika kamanjer i Syrien.
Vissa sägner om Korans uppkomst säger att Abu Bakr var en nyckelperson i bevarandet av Mohammeds uppenbarelse i den skrivna formen. Det sägs att efter den hårdvunna segern över al-Hanefi, Omar ibn al-Khattab (den framtide kalifen Omar) insåg att många av de muslimer som hade memorerat Koranen från profetens läppar hade dött i strider. Omar bad Abu Bakr att see till att man samlade alla uppenbarelser. När samlingen sammanställdes, gavs den till Hafsa bint Omar, dotter till Omar, och en av Mohammeds fruar. Senare blev detta grunden till Uthman ibn Affans definitiva text. Dock ger vissa andra historiker Uthman ensamt all kredit för samlandet och bevarandet av Koranen.
Abu Bakr dog den 23 august 634 i Medina. Strax innan hans död (enligt vissa källor förgiftades han, medan andra pekar på naturlig död) nominerade han Omar ibn al-Khattab till sin efterträdare, som också valdes till denna post efteråt.
Abu Bakr är begraven i Masjid al Nabawi moskén i Medina, tillsammans med Mohammed och Omar ibn al-Khattab.
